Uppsnappat från Facebook:
"En gång tidigare på våren hade hon rymt hem. Då kom hon full av blåmärken. 2 poliser och 2 okända socialsekreterare från Uddelalla, kom då in i bostaden i Vänersborg mitt i natten med nyckel? Alla fyra hota flickan att de ska spärra in mamma om hon inte kommer med dem. Polisen tvinga in mamma i köket medan de tog tog flickan med våld. Första gången de hämta flickan tog de mamman till häktet där hon skrek hela natten av chock. Mamman har blivit frikänd från anklagelser men nu har man gett vårdnaden till mammas före detta make som inte är far till barnet och säger att mamma inte har någon dotter när hon frågar när hon ska få hem barnet då hon är frikänd i hovrätten. Istället har man dragit mamman till rätten igen och 28 agusti ska man avgöra vad man ska göra med mamman som inte kan sluta fråga när dottern ska få komma hem då hon är frikänd. Hon undrar med hur de kan ge vårdnaden till en man som inte är biologisk far då hon inte ens bor med han heller utan på fosterhem? Det får inte mamman fråga. Inte heller varför de tvinga mamman att skilja sej från han tidigare för att skydda Emma för honom? Mamman är inte farlig på något sätt utan är är rädd om sitt enda barn."
Här har vi en berättelse där ett barn själv har spelat in och berättat hur mycket hon vill tillbaka till sin mamma, och erkänner att hon ljög och att hennes mamma inte alls har slagit henne. Mamman är fri från anklagelser enligt åklagare, men ändå så vill Socialtjänsten skydda flickan från den hon mest älskar.
Var finns barnperspektivet? Var finns IVO? Kan någon förklara varför Socialtjänsten gör som de gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar