"Vi har alltså blivit våldtagna, misshandlade, och vanvårdade – och för det så ska vi betala 220 000? Först fick man livet förstört som barn – nu ska de ha massor av pengar."[1]
Trehundratusen ska Sofia och hennes syster snabbt skaka fram, eftersom staten i form av justitiekanslern, JK, kräver betalt för rättegångskostnader. Pengar de inte har. Regeringen kunde av nåd ha efterskänkt beloppet, men säger nej. Denna tunga dag får systrarna även veta att Högsta domstolen inte beviljar något prövningstillstånd. Målet stängs, historien tystas, dörrar stängs mitt i ansiktet på Sofia Rapp Johansson, vars skrivande ändå varit till samhällsnytta. Hon har i flera böcker modigt beskrivit sin barndom, först när syskonen med socialtjänstens goda minne bodde med missbrukande föräldrar. Övergreppen fortsatte i otaliga fosterhem.[2]
Om ni vill läsa mer, stötta systrana Rapp så kan ni kontakta henne via deras Facebooksida,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar